mikael
12 Juli 2013

Kan ledarskapet i verkliga livet ta lärdom av ledarskapet i ett datorspel?

Av:

Det började 1999 i en källare på Café Nine i Stockholm. Jag följde med en kompis som skulle visa mig ett datorspel. Jag hade aldrig tidigare varit i kontakt med den världen, datorspelsvärlden. Visst, jag hade haft en Commodore 64 när jag 10 år, men blev aldrig riktigt biten. Jag klev ner i källaren och satte mig vid stolen och fick instruktioner hur jag använder tangentbordet för att röra mig och musen för att skjuta. Spelet hette Counter Strike och det var kärlek vid första ögonkastet. Efter det spenderade vi flera långa kvällar och nätter nere i källaren på Café Nine och spelade, drack Jolt cola och käkade godis.

Man spelade med och mot andra människor från hela världen och uppdragen var enkla; placera en bomb i motståndarlagets bas eller skydda sin egen bas.

Allt efterhand insåg vi att för att lyckas behövde laget en strategi. Vilka skulle flankera fienden, vilka skulle göra skenmanövrar och så vidare. På senare tid har dessa typer av spel blivit mer avancerade och realistiska och mer utmanande. Men målet är fortfarande detsamma – besegra motståndaren.

För att ditt lag ska vinna krävs lagarbete och ledarskap. Visst kan du hoppa in och köra ditt eget race för att plocka poäng av motståndaren, men att vara ensam varg är sällan kul. Om du däremot är med i en grupp med en aktiv ledare med en tydlig strategi blir det inte bara roligare utan även lättare att vinna. Känslan av att vara delaktig i något större blir mer påtaglig, till exempel så kan din grupps försvar av en punkt på kartan resultera att en annan grupp lyckosamt kunden rycka framåt och ta en annan punkt.

Flera artiklar har skrivits om hur ledarskapet är en viktig pusselbit för att lyckas med grupputmaningar, så kallade RAIDs, i online spelet World of Warcraft. Ledaren för gruppen lägger upp en strategi, stöttar och hjälper gruppen för att nå det gemensamma målet, ibland kan en person leda 40 personer.

I onlinespel kommunicerar man genom chatt och/eller VOIP (voice over IP). Tydlig och rak kommunikation är otroligt viktigt för att lyckas, då man inte ser varandra rent fysiskt, känner varandra och man har ofta olika kulturella bakgrunder. I de flesta fall kommunicerar du på ett annat språk, jag kommunicerar ofta på engelska med mina lagkamrater.

Det jag tycker är intressant är om man spelar själv och hoppar in i en grupp så märker man snart om gruppen har en ledare eller om alla kör sitt eget race även fast man är en del av en grupp. Finns ingen ledare kan man själv ta rollen och försöka få de andra att följa sin strategi. Finns en ledare är det väldigt sällan någon som opponerar sig dennes sätt att leda, man litar helt enkelt på att ledaren vet vad han eller hon håller på med. Givetvis kan alla i gruppen komma med förslag på hur ett mål ska uppnås, men syvende och sist följer man ledaren.

Jag har funderat på skillnaden mellan ledarskapet i dataspelet och ledarskapet i det verkliga livet.

Är det så att VAD det vill säga målet (placera en bomb, ta en flagga eller besegra motståndarens spelare etc) är så pass tydligt och klart, att det är HUR som gör att spelare följer ledarens anvisningar och order?
Men visst, är det en dålig ledare kan du lätt hoppa ur gruppen och gå med i en annan. Det skiljer sig egentligen inte så mycket från verkligheten. Om man inte är nöjd med ledarskapet eller gruppen  byter man. Det kanske inte går på några sekunder som i spelet, men ändå, det är liknande mekanismer som får oss att byta.

Hur kan då ett datorspelsledarskap se ut? Låt mig ta ett exempel från det svenskutvecklade krigsspelet Battlefield 3.

Gruppen består av max fyra personer där en är gruppledare, du kan ha olika klasser; Sjukvårdare, Understöd, Prickskytt eller Ingenjör. Dessa har olika kompetenser/utrustning för att hjälpa varandra i strid.

Gruppledaren kan genom chatt eller VOIP säga att han kanske önskar två sjukvårdare, en prickskytt och han själv är understödssoldat.
Målet är att ta motståndarens flagga, till sin hjälp har de resten av laget.
Gruppledaren ger tydliga direktiv hur han vill att de ska ta sig fram till flaggan. Prickskytten ska ta höjd och rapportera fiendens rörelser samtidigt som de övriga i samlad trupp rör sig över slagfältet. Sjukvårdarna ser till att se till att de håller sig vid liv, gruppledaren ger hela tiden direktiv till gruppensmedlemmar, så som, ta en främre position, fall tillbaka och så vidare.

När jag är med i en grupp med tydligt ledarskap är jag mer aktiv och alert, jag vill att gruppen ska lyckas och känslan av delaktighet är stor. De övriga i gruppen lyssnar till vad jag säger, kanske för att det hänger på liv och död. Skulle inte du vilja bli varnad om det kommer en attackhelikopter i full fart mot din position?
Jag har också märkt att jag litar på gruppledare, jag litar på att hans strategi är vinnande, att vi kommer lyckas med vårt mål.

Jag har märkt att strategin faller om någon väljer att köra sitt eget race, till exempel om en i gruppen helt plötsligt bestämmer sig för att göra något på egen hand t.ex. ta en annan flagga helt solo. Det skapar inte bara oro i gruppen utan även att det blir svårare att klara målet med en man mindre. Det kan vara otroligt frustrerande att ha gruppmedlemmar som inte är lagspelare. Vilket ansvar har man som spelare gentemot det egna laget och gruppen?

Så – hur kan ledarskapet i verkliga livet ta lärdom av ledarskapet i ett datorspel?

Behöver vi vara tydligare som ledare med VAD som ska göras och HUR det ska göras?
Behöver vi vara tydligare med våra mål och strategin för hur vi ska nå dessa?
Behöver våra medarbetare ha tydligare rollbeskrivning?
Behöver vi få alla att förstå sin roll, inte bara i gruppen utan även i organisationen?

Känner du igen dig? Har du synpunkter? Dela gärna med dig här nedan.

Kommentarer

Lämna en kommentar