Karin Ribbing
17 November 2015

Ledarskapets insida

Av:

För drygt ett år sedan snubblade jag över en artikel på nätet med titeln: ”Så hjälper du ditt barn att bli ledare”. En ledarskapsexpert (alltid spännande med experter) tipsade om hur jag som förälder skulle bete mig för att inte gå i curlingfällan. ”Föräldrars välvilja hindrar barnen från att utveckla sina ledarskapstalanger”, menade han. Vidare skrev han att ”… det inte räcker att älska sina barn. Föräldrar måste också förbereda dem för verkligheten.” I de 10 punkter som han sedan så välvilligt listade upp, för att jag på bäst sätt skulle hjälpa mina barn att träna upp sitt ledarskap, nämns ingenting om vare sig empati, samspel eller samarbete. (Alltid spännande med expertråd.)

När vi på Framfot coachar våra kunder fram till rätt utbildning sker detta genom ett samarbete mellan säljare och kund. Samspelet som uppstår grundar sig på empatiska och sunda värderingar. Kundens nuläge analyseras och jag som säljare blir ett verktyg, en brygga, mellan våra utbildningar och kundens behov. Vem skulle kalla det för curling?

Kära ledarskapsexpert.
Låt mig få omformulera din rubrik, för jag tycker att du har tappat ett par ord på vägen. Min titel skulle bli: ”Ledarskapets insida – så visar du ditt barn hur man kan vara en god ledare.”

För ett par veckor sedan, i ett kök, när barnen har somnat, sitter några föräldrar och pratar. Samtalen pendlar som vanligt mellan det som dyker upp och det som måste ut. Vi glider in på ämnet ledarskap och hur detta bedrivs inom skolvärlden. Varför barn i allt yngre åldrar använder ett språkbruk som innehåller ord som de inte ens förstår betydelsen av. Varför det tävlas om precis allt och varför en del barn, redan som femåringar, är så mörka i blicken så att det går ut över deras vänner.

Kan det härledas till pedagogernas sätt att lära ut, eller kan man skylla allt på de andra barnen och framför allt då på dem som har äldre syskon? ”Det där kommer från förskolan, för så där säger vi verkligen inte hemma.” Känns den kommentaren igen?

Att det borde vara pedagogernas ansvar att korrigera barnens språkbruk, uppförande och ljudnivå, det är en person vid bordet fast övertygad om. Att det är Internets fel, har en annan fastlagt.

Omgiven av experter på just sina (barns) områden kommer jag att tänka på den där artikeln och jag tänker, att för mig, så finns det bara en rimlig förklaring: det måste vara vi föräldrar som tar huvudansvaret för våra barn. Det är vi som måste vara de goda ledarna. Att barn inte gör som vi säger, utan som vi gör, kommer ju knappast som en överraskning. Koppla för den sakens skull inte bort pedagogerna och Internet – välj att se dem som samarbetspartners istället.

Så vart börjar då det goda ledarskapet?
Jag vill tro att det startar inifrån. Inifrån och ut. Ett barn som blir älskat lär sig att älska. Ett barn som blir respekterat, accepterat, icke värderat, tolererat, kommer att växa med känslan av att det duger precis som det är. Den självkänslan kommer i sin tur att skapa förutsättningar för dem att bli goda förebilder inför sina vänner. För de barn som inte får med sig dessa grundvärderingar från hemmet blir förskolan och skolan en extra viktig relation. Sunt använt kan även Internet fungera som en sidekick, speciellt för de äldre barn som av olika anledningar har svårt att se vuxna i ögonen.

Hur kan jag som förälder råda över att den pedagogiska verksamheten som mina barn är en del av verkligen är dem till gagn? Ett sätt kan vara att våga lyfta frågan om hur personalen ser på sitt eget ledarskap. Hur låter de barnen leda varandra? Visa nyfikenhet över de vuxnas sätt att lära ut. Har du synpunkter på hur de arbetar med barnen så ta upp det. Kan du som förälder ta del av barnens arbetsplats, mer än att gå på ett föräldramöte, så gör det.

Att föräldraskapet fyller samhällets viktigaste ledarfunktion glöms lätt bort då epitetet ledare oftast förknippas med en arbetsroll. Det är vi vuxna som formar framtidens ledare. Varje dag. Varje minut. Det finns många bra föräldrautbildningar att ta del av. Den viktigaste tror jag dock att vi får genom att bara vara med våra barn. Våra egna och andras barn. Lägg bort mobiltelefonerna. Lyssna på barnen. Visa dem världen och låt dem visa dig deras.

Så, kära Herr Expert. Lyft blicken när du möter barnen. Se ledarskapets insida som din och samhällets största tillgång. Strunta i alla krav och måsten, lämna kvar dem på jobbet. Våga vara nöjd med det du gör och vet du vad – testa att göra en kullerbytta idag – och se vad som händer.

Beställ vår utbildningskatalog!

Vad är ditt nästa steg? Vi bjuder på verktygslåda för kompetensinventering i katalogen som ger dig svaret. Den hjälper dig förankra din utveckling hos din chef.

Kommentarer

Lämna en kommentar