Erik Sjögren
12 Juni 2013

Ett kvitto på att den jämlike jeanschefen fungerar

Av:

OECD rankar Sverige som nr 2 i senaste Better Life Index

SvD, P1 med flera rapporterar att när OECD i Better Life Index mäter livskvalitet hamnar Sverige på andra plats i världen utifrån inkomst, hälsa, balans i livet, miljö, samhällsengagemang bland annat.

Vi har lyckats kombinera den smått osannolika kombinationen god  hälsa, bra miljö, hög levnadsstandard och hög ”lyckonivå” i förhållande till andra länder samtidigt som vi i jämförelse med andra länder arbetar färre timmar i veckan med en högre total sysselsättningsnivå.

Jobba smartare – inte mer? Det låter nästan för bra för att vara sant.

 

En viktig framgångsfaktor rapporten belyser är vårt ledarskap ute på arbetsplatserna. Undersökningar pekar ofta på att det inte är arbetsbördan i sig som är den viktigaste stressfaktorn utan i hur hög grad du själv kan påverka, styra och prioritera. Alltså  – hög arbetsbörda i kombination med detaljstyrning och toppstyrt ledarskap är en dålig kombination.

 

Den Svenska modellen med en chef som inte är auktoritär, bjuder in till åsikter och förankrar mål och beslut i gruppen men ger mer fria händer att utföra arbetet på bästa sätt kan ur ett internationellt perspektiv upplevas som frustrerande. Varför inte bara peka med hela handen och fatta beslut? Som chef är det givetvis en viktig uppgift att fatta de tuffa, övergripande besluten och ha modet att fullfölja.

Jeanschefen och OECD

Jeanschefen fungerar

 

När det kommer till det dagliga arbetet är det däremot en viktig skillnad idag jämfört med tidigare. Förr bestod den Svenska arbetsmarknaden i betydligt större utsträckning av hårt kroppsarbete och inte lika mycket kvalificerade uppgifter. Idag försvinner allt fler av dessa jobb. Vår förmåga att ligga i teknikens och utvecklingens framkant är samtidigt det som gör att vi hävdar oss väl i den internationella konkurrensen. Det är också den stora utmaningen för PIGS-länderna med flera. Att växla över från jordbruk eller enklare arbeten till att konkurrera om produktion och tillverkning där teknik och effektivitet är avgörande faktorer låter sig inte göras så lätt.

 

För att vara bra på de områdena kan inte chefen sitta på all kompetens utan det sker ett skifte där den som utför arbetet sitter på allt mer av specialistkompetensen. Som chef blir det då avgörande att ta tillvara på den kreativitet och drivkraft som finns och skapa ett ägandeskap för vad vi ska åstadkomma tillsammans. Det uppnår vi inte genom att peka med hela handen i detaljfrågor som medarbetarna själva kan – och ska – hitta bättre lösningar på.

Ska vi vara nöjda med placeringen i Better Life Index?

Därmed inte sagt att allt är guld och gröna skogar. Ur ett övergripande rättviseperspektiv växer inkomstklyftorna.  Ute i organisationerna fungerar det dessutom olika bra och våra analyser visar att det finns fortfarande konkreta saker att arbeta med. Som en klok person sagt; ”Den dagen vi slutar bli bättre är den dag vi slutar vara bra”. Så det sämsta vi kan göra är att se ledarskap som en icke-fråga och sluta arbeta med det.

 

Jag tycker dock att vi kan kosta på oss en klapp på axeln och känna oss stolta – för att hämta kraft för fortsatt utveckling.

Kommentarer

Lämna en kommentar