Vilken färg är en bra säljare?

Idag läste jag en artikel om Anja Pärson. Ni vet, vår egen skiddrottning som kastade sig ut för en backe och fick oss att bita på naglarna, skrika som galningar framför TV:n eller hålla efter andan då hon handlöst vurpat i 100-nånting kilometer i timmen.  Nu har hon lagt skidorna på hyllan och ska börja leva ett ”normalt” liv. Hon skriver att hon inte vet vem hon är eller vad hon vill bli.

Jag kände igen mig när jag läste artikeln. Jag kände likadant när jag 1999 flyttade till Stockholm. Vem är jag och vad i hela fridens namn gör jag i Stockholm? Nu har inte jag någon skidkarriär i bagaget, men ändå.

Man kan säga att jag halkade in på försäljning på det klassiska bananskalet. Mitt mål var inställt på att göra en helt annan karriär. Jag jobbade som vaktmästare på ett internationellt IT-företag och en dag frågade de mig om jag var duktig på datorer. Som den nyinflyttade Hälsingen jag var tog jag inte särskilt mycket plats. Jag var nog väldigt blåögd, jag lärde mig fortfarande vilken sida man skulle stå på i rulltrapporna och vid ett tillfälle frågade ett par mig om jag var vilse då jag stod och imponerades av den stora blå kubliknande byggnaden på Hötorget.

Så – det överraskade mig lite att jag på frågan om jag var duktig på datorer svarade ”Ja”. För det var en vit lögn. Visst, jag hade ett Hotmail-konto och jag kunde skicka mail och surfa på internet. Men det var också allt.

Jag blev erbjuden ett jobb som teknisk innesäljare. Jag insåg snabbt att min ambition att bli skådespelare skulle behöva skjutas upp på obestämd tid om jag accepterade, men då jag snabbt insett att det inte är gratis att bo i Stockholm, skulle detta vara det rätta valet om jag skulle bo kvar i Stöschhölm.

Jag lärde mig snabbt de nya produkterna och växte snart in i rollen. När jag fick prata tekniska lösningar var jag i mitt esse. Jag var inte den bästa säljaren; jag låg hela tiden i kölvattnet till supersäljarna. Jag kommer ihåg att jag brukade lyssna på deras samtal och imponerades, avundades och blev irriterad. De var aggressiva och ”på”. Jag blev irriterad på att de var så ”på”. Som den bondson jag var uppfostrad till var jag inte ”på”.  Det var inte fint att be om affären, ringa och tjata, eller komma med ibland tvivelaktiga lösningar och vita lögner, för att få affären.
Jag var förblindad av att hitta en teknisklösning till kunden. Min fördel var att jag tveklöst hade den bästa relationen till mina kunder.

Efter den tjänsten har jag jobbat som säljare på flera olika företag – med delad lycka. De har varit mest tryck-försäljning, det vill säga, telefonförsäljning med korta säljcykler. Med facit i hand har det inte varit min kopp te. Jag vill skapa en djupare relation till mina kunder. Hjälpa dem långsiktigt. Det är svårt med den sortens försäljning.

Det är nog först nu i 34 års ålder som jag knäckt koden. Koden till vad som gör mig till en bra säljare.

Har du fått vår senaste kurskatalog?

Längst bak har vi ett minitest av vår DISC-analys som läsaren kan göra för att se vilken typ av person denne är. De olika typerna beskrivs med färgerna Blå, Röd, Gul eller Grön. Man har oftast inslag av alla färgerna, men vanligast är att du har en eller två som sticker ut.

Väldigt kortfattat är Blåa människor rationella och skickliga specialister som inte lämnar något åt slumpen, har koll på alla detaljer och håller sig till regelboken.

En Röd person är den orädde entreprenören med många bollar i luften som driver på, skapar förändring och får mycket gjort.

En Grön person är omtänksam, humanist med stort tålamod som värnar om människorna i organisationen och att beslut ska vara väl förankrade, helst med konsensus.

Den Gula är den optimistiska idésprutan som tänker utanför ramarna, har lätt att skapa relationer med som behöver uppskattning från omgivningen för att behålla sin energi.

Jag har mest av grönt och blått. Jag är en omtänksam säljare som gör allt för att hjälpa kunden till den bästa möjliga affären.

Med tiden har jag lärt mig att det inte är fult att be om affären. Det är inte fult att vara ”på”. Så länge jag gör det på mitt sätt.

Jag har i omgångar tvivlat på om säljaryrket är för mig. Jag har på allvar funderat på att sadla om och bli ambulanssjukvårdare eller programmerare. Då jag insett att båda innebär att sätta sig i skolbänken igen har det inte varit aktuellt.

Jag tvekade länge innan jag tog tjänsten som säljare på Framfot. Jag var osäker på min egen kompetens, mitt medvetande var på medveten inkompetens.

På Framfot pratar vi om att göra deltagarna till lyckligt omedvetna.

Under mitt år som säljare på Framfot har jag haft en enastående utveckling, både resultatmässig och personlig. Jag har fått ett otroligt stöd från mina kollegor. Kombinationen av att jag succesivt hittat mitt sätt att sälja och att jag fått höra att Framfot tror på mig har gjort mig stark. Mina tvivel blev som bortblåsta.
Nu vet jag vilka styrkor jag har och vad jag behöver för att lyckas. Det har tagit tid. Det måste få ta tid att hitta sig själv.

Så – för att besvara frågan: Vilken färg har en bra säljare?

Det finns ingen speciell färg för någon yrkesklass.

Så länge du hittar ditt sätt att sälja och tror på dig själv och känner att du har stöd från ditt företag kommer du lyckas.