5 retoriska knep för att söndra och härska

Med rätt retorik kan du lyfta och leda andra, eller få som du vill genom att splittra grupper och trycka ner folk i skorna. I den här artikeln lär du dig att upptäcka och hantera några av de retoriska knep som används av så väl presidenter som teamchefer för att få och behålla makt.

Stärk dina retoriska muskler och bli bättre på att argumentera. Läs mer om utbildningen Praktisk retorik här!

offert

Liten kurs i farlig retorik

Konsten att övertyga andra har varit på tapeten ända sedan antiken. Aristoteles (född 384 år f. Kr.) beskrev retorik som ”konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”. Alltså: använd det du behöver för att övertyga!

Retorik kan översättas till vältalighet och talarkonst. I grunden handlar det om att beröra andras känslor. För dig som ledare är förmågan att övertyga så klart viktig. Oavsett om du är amerikansk president eller jobbar som gruppchef på en svensk arbetsplats har du en unik möjlighet att framkalla känslor som stolthet, medkänsla, tillit och (arbets)glädje i din grupp. Eller på andra sidan av skalan: oro, tvivel och fruktan.

Att leda genom att använda retoriska knep, luras och styra med skräck är ämnen du sällan läser om här. Men med fokus på ledarskap kan vi inte låta bli att analysera hur vissa ledare lyckas samla stora hoper av anhängare, trots att de enligt gängse ledarskapsteorier gör mycket tokigt.

Bli Certifierad ledare! 3+2+2 utbildningsdagar. Boka här!

Babblande dåre eller retoriskt geni?

Inför det amerikanska presidentvalet 2016 var det – för de som inte delade presidentkandidaten Trumps åsikter – lätt att avskriva honom som en babblande dåre. Inget kunde vara mer fel. Ur ett kommunikativt perspektiv var och är hans strategi väl genomtänkt och skickligt utförd. Dessutom: vinnande.

Under slagorden ”Make America Great Again” (MAGA) vann Trump år 2016 en historisk seger genom att vara den första president som vid tillträdet varken hade politisk eller militär bakgrund. Efter fyra omtumlande år som president (2017-2021) förlorade han valet 2020. Men nu är det dags igen och Trump står än en gång som kandidat i det amerikanska valet. Han är beundrad, avskydd, och den enda amerikanska president som ställts inför riksrätt två gånger.

Trump framkallar starka känslor, skapar ständigt nya rubriker och fortsätter att locka lojala anhängare. Det kan vi konstatera även inför valet 2024. Ett retoriskt geni? Ja, det menar i alla fall den amerikanska forskaren Jennifer R Mercieca som studerat Trumps retorik sedan 2015.

I den här artikeln skriver vi om några vanliga retoriska knep som ad populum, ad baculum och paralipsis. Metoder som används av Trump och andra världsledare för att övertyga om det rätta i deras agerande och varför bara de kan rädda världen. Du kommer säkert känna igen en del av dem från din egen vardag.

Lästips: 8 ledarbeteenden som skapar tillit och mindre stress.

Obs! Vi rekommenderar inte att du testar någon av dessa metoder.

Farlig retorik – när sanning inte längre är sanning

Det sägs att sanningen är krigets första offer. När valarbetarna får ta emot allt grövre hot – ”sluta räkna röster, annars mördar vi dina barn!” är även demokratin hotad.

Förhållandet till fakta och sanning ligger också till grund för farlig retorik. Om du lyckas rucka på spelreglerna och får människor omkring dig att ifrågasätta etablerade fakta, skapar du ett tomrum som kan fyllas med inte bara lögner – utan lögner som blir sanning.

Genom att ofta ifrågasätta medieorgan, etablissemang och andra politiker utnyttjar Donald Trump ett tvivel som finns hos många av oss i informationöverflödets tid. ”Lögnare” är ett av de absolut vanligaste epitet Trump sätter på sina motståndare. Fake news, fejknyheter, har i hans kommunikation blivit synonymt med alla som inte delar hans uppfattning och varje ifrågasättande av hans politik bemöts med angrepp kring mediernas trovärdighet.

Det bidrar till att tvivel och misstro till etablerade sanningar fortsätter att gro. Fakta är inte längre något absolut, utan något som kan förhandlas med och diskuteras.

HÄR kan du läsa mer om härskarteknik, sandlåderetorik och hur du kan hantera retoriska tjuvknep.

Exemplet om Trumps presidentinstallation

Donald Trumps presidentinstallation (2017) lockade färre fysiska besökare än vad installationen av hans företrädare, Barack Obama, gjorde. Trump och hans talespersoner har både kritiserat och bestridit medias rapportering av antalet åskådare. När de ställts inför fakta – till exempel flygbilder som tydligt visar skillnaden på antal besökare – har de fortsatt att hålla fast vid sin egen berättelse. Trumps dåvarande rådgivare Kellyanne Conway beskrev de uppenbara lögnerna kring hur många som faktiskt närvarade som ”alternativa fakta”. Trump själv har sagt ”Jag kan aldrig be om ursäkt för sanningen”.

Exemplet om handlingarna i Ukraina

Trump är också mästare på att snabbt gå till attack mot de som attackerar honom – och på så vis flytta fokus till andra. När han ställdes inför riksrätt för anklagelser om maktmissbruk och förhindrande av kongressens arbete, efter sina handlingar med Ukraina, kallade han förfarandet för en bluff och anklagade demokraterna för att försöka upphäva valet.

Med hjälp av smart retorik kan man förändra narrativ, tona ned kontroverser och ge energi åt sina anhängare genom att framställa sig själv som en underdog som kämpar mot ett orättvist system.

I boken Demagogue for President: The Rhetorical Genius of Donald Trump beskriver Jennifer Mercieca, Associate Professor of Communication, Texas A&M University hur Trumps retoriska strategi fungerar. Hon pekar bland annat på fem retoriska grepp som återkommer i Trumps kommunikation. Förhållningssättet till fakta och lögner löper som en röd tråd genom strategin.

5 retoriska knep som förenar och fjärmar

Det finns en grupp med de smartaste, bästa och hårdast arbetande invånarna. Vill du vara med i den? (Ja, det var en så kallad retorisk fråga. Vem vill inte det?). Med hjälp av sina retoriska strategier skapar Trump skickligt en värld där han förenar sina egna anhängare mot alla andra.

Ny som chef? Kolla in utbildningen Ledarskap nivå 1 HÄR. 

Donald Trump beskriver rutinmässigt ”sitt folk” som exceptionella. De är storslagna och goda på ett sätt ingen annan är. Han jobbar aktivt med några retoriska knep som 1.) förenar gruppen och 2.) fjärmar dem från andra, genom alienerande strategier. Vi börjar med två inställsamma och förenande grepp:

1. Ad populum – folkets argument

Ad populum kallas det när popularitet framförs som ett argument.

Donald Trump säger “Jag skulle kunna stå på Fifth Avenue och skjuta någon utan att förlora sympatisörer”, och menar egentligen ”Se så populär jag är. Alltså har jag rätt.”

På en svensk arbetsplats skulle det kunna låta: ”Majoriteten av oss på avdelningen tycker att det vore bra att sluta tidigare på fredagar. Alltså vore det bra för företaget att vi gör så”.

Man antar att något stämmer eftersom många tänker på samma sätt. Men att en stor grupp människor delar samma åsikt, är ju ingen garanti för att det är sant.

Inom politiken kan Ad populum användas för att tilltala klokheten hos allmänheten. När det gäller Trumps retorik är popularitet (publik, opinionsundersökningar, ranking och röster) det enda som värderas. Populariteten rättfärdigar hans handlande.

Bygg starka team som både levererar och trivs på jobbet. Ledarskap nivå 2 – bygga team. Läs mer & boka!

2. Paralipsis: Jag menar inte; jag bara säger

”Jag ska inte ens nämna att Aron var sen till mötet igen, men låt oss gå vidare till agendan.”

Eller:

”Jag vill inte skylla på någon, men om vi hade kommit ihåg att boka biljetterna i tid hade vi haft mycket bättre platser.”

När du hör någon dra uppmärksamhet till något för att sedan släta över och kanske förklara att det inte är relevant just nu, har du just hört någon använda retorikknepet Paralipsis. Det här är en effektiv och giftig metod eftersom den ger talaren möjlighet att förneka vad hen sagt, hänvisa till att hen menade något annat, bara skämtade eller var sarkastisk. Kort och gott kan man föra fram något utan att behöva ta ansvar för vad man sagt.

Donald Trump har flera gånger lyft och spridit (retweetat) innehåll från uttalade rasister och vit makt-förespråkare på plattformen X (f.d. Twitter) – för att sedan förneka att han håller med dem. “Du retweetar någon och de visar sig vara vit makt-utövare. Jag vet ingenting om de där grupperna som stödjer mig.”

Ett annat exempel är när han angrep en amerikansk reporter med asiatiskt ursprung på presskonferens, och sa att ”de” borde titta på vad Kina gör, istället för att ifrågasätta honom. Utan att säga det rakt ut pekade han ut reportern som en potentiell företrädare för Kina.

Ett tredje exempel är när Trump beskrev den konspirationsteoretiska kulten QAnon som “Jag vet inte så mycket om dem men de verkar vara bra folk!”. Samtidigt används sydstatsflaggan och skyltar för QAnon flitigt i bakgrunden vid Trumps samlingar. QAnon är ett kapitel för sig och vill du veta mer: googla! Här finns en kort sammanfattning av BBC News.

Alienerande strategier

Att ha en gemensam fiende skapar oro och rädsla i den egna gruppen – som går att utnyttja retoriskt för att presentera enkla svar och lösningar på olika problem. Allt är någon annans fel.

Få kunskap och praktisk träning för att leda andra utan att ha chefsmandat. Leda utan att vara chef – läs mer här!

3. Ad hominem

Ad hominem betyder ”mot personen” och handlar om just det. Istället för att prata sakfråga och bemöta argument går man till personangrepp – motståndaren är extremist, idiot eller inte alls lämpad att prata om frågan med tanke på hens bakgrund.

Att Donald Trump angriper meningsmotståndare med nedlåtande epitet eller förolämpningar för att dra uppmärksamheten från faktiska sakfrågor eller legitim kritik är inte ovanligt. När Trump påstod att han sett tusen och åter tusen muslimer samlas på hustaken i New Jersey för att fira att tvillingtornen rasat, ifrågasattes det av New York Times reporter Serge Kovaleski som har ett synligt fysiskt funktionshinder. Trump svarade med att håna Kovaleski. Genom att imitera hans armryckningar och hävda att hans minne var lika skadat som hans kropp, drog han effektivt uppmärksamhet från det faktum att Trump beskrivit händelseförloppet kring 11 september-attacken på ett helt felaktigt sätt. Det gav honom möjlighet att hävda att hans version av historien är den enda sanningen, utan att behöva bevisa att det faktiskt stämmer.

4. Ad baculum: Hot om våld eller skrämseltaktiker

Ad baculum används precis som Ad hominem ”mot personen” – men här handlar det om att skrämmas för att byta ämne och tysta de som tänker annorlunda.

Direkt eller indirekt hota meningsmotståndare

Trump har under sina år vid makten på olika sätt hotat meningsmotståndare med elaka tweets, våldsamma folkhopar och genom att uppmuntra, eller vägra att fördöma, våld utövat i hans namn.

Väcka rädslor för fienden (kriminella, svarta, muslimer)

Inför valet 2016 talade Trump till folks rädslor genom att upprepa att Hillary Clinton var fast besluten att ta ifrån det amerikanska folket deras vapen – och därigenom lämna dem försvarslösa mot ”våldtäktsmän och mördare”. Om Hillary skulle få makten, skulle vapenägare förlora varje chans att överleva, menade Trump.

Joe Biden, som vann över Trump i valet 2020, har av Trump beskrivits som en ”trojansk häst för socialism” och som en nickedocka för ”vänsterextremister som siktar på att ta bort polisväsendet” vilket kommer ”skapa kaos och otrygghet”.

Ett annat exempel är det klassiska ”when the looting starts the shooting starts”. Som svar på protesterna som började i maj 2020, efter att polisen mördade den avväpnade och handfängslade George Floyd, vilket fångades på film.

Trumps upprepade glorifiering av våld ledde till att plattformen X (fd. Twitter) för första gången la en varningstext på en amerikansk presidents Tweets.

”Jag har utvecklats och blivit säkrare i min roll!” Effektiv kommunikation, 2 utbildningsdagar. Läs mer här.

5. Reifikation – ”förtingligande”

Reifikation handlar om att se eller måla upp motståndare som objekt, lägre stående än människor och därför utan rätt att kritisera eller protestera. Historiskt har reifikation varit en viktig del i krigsretorik och folkmord.

Trump beskriver gärna sina motståndare som fiender och målar upp dem som objekt eller djur, ”terrorister” eller ”våldtäktsmän”, snarare än människor. Självklart har de då inte samma mänskliga rättigheter som andra, vilket gör att de blir lättare både att vifta bort och att attackera.

Muslimska flyktingar har av den amerikanske presidenten beskrivits som ”farliga fiendeobjekt utklädda till människor – en trojansk häst som kommer släppas lös. En 200 000-mannaarmé, kanske. Eller 50 000 eller 80 000 eller 100 000”. I Trumps kommunikation var flyktingarna inte människor i behov av hjälp, de var en armé som låtsades vara vanligt folk, farliga eftersom de bestämt sig för att attackera USA. Att förneka deras mänsklighet gjorde det lättare att förneka dem asyl och det blev fullständigt naturligt för Trump att föreslå ett permanent stopp för alla muslimer att resa in i USA.

”När Mexico skickar sitt folk, skickar de inte sina bästa. De tar med droger. De tar med brottslighet. De är våldtäktsmän. Och några, antar jag, är bra människor”.

För avsändaren rättfärdigar det behandlingen av mexikanska flyktingar, där illegala flyktingars barn placerats inlåsta i burar utan sina föräldrar.

När Trump under sin tid som president bestämde sig för att skingra fredliga demonstranter vid parken runt Vita huset delades brev ut som beskrev dem som terrorister. Detta trots att inga våldsamheter rapporterats. Ett tema som går igen kring alla former av demonstrationer mot Trump, hans politik eller polisväsendet.

Så bemöter du retoriska fulknep

Retorik av den här typen existerar överallt. Från ditt närmsta sociala medie till din arbetsplats, i politiska debatter på tv och hela vägen över Atlanten bort till Vita huset (och därifrån rakt in i ett socialt medie nära dig, och så vidare). Det kan vara lockande att låta det vara, låta det bero.

Men i en verklighet där mycket rör sig i den digitala världen, på twitter och Facebook, i olika kommentarsfält, är det viktigare än någonsin att bemöta de retoriska fulknep som används för att förvränga sanningen. Inte nödvändigtvis för att ändra upphovspersonens inställning (det kan i vissa fall verka som en helt övermäktig uppgift), utan för att förhindra att hen påverkar andra och sprider felaktigheter som sanningar.

Gemensamt för de flesta härskartekniker och retoriska knep är att de pyser ihop likt en punkterad ballong när du synliggör dem. Så en kort strategi skulle kunna se ut så här:

a.) Synliggör beteendet. ”Jag märker att du försöker dra fokus från ämnet.”

b.) Peka på det ologiska i argumentet. ”I det här inlägget diskuterar vi klimatkrisen. Vad jag röstar på för parti har inte med saken att göra.”

c.) Bemöt ämnet – presentera riktiga fakta. ”Det är sant att klimatet alltid har förändrats. Men det du inte nämner är att det finns omfattande forskning som pekar på att mänsklig aktivitet påverkar klimatet på ett sätt som är helt förödande.”

Fler konkreta tips på hur du kan bemöta retoriska knep hittar du här: Så hanterar du härskarteknik och sandlåderetorik.

Okej, så vad menar vi med farlig retorik?

Avslutningsvis. Är Donald Trump ond eller god? Det är en fråga vi överlåter åt andra att svara på utifrån egna åsikter och värderingar.

Forskaren Mercieca, som vi nämner i början av artikeln, menar att alla ledare är demagoger. Vissa är goda, andra farliga. Den viktigaste frågan att ställa sig är ”Tar hen ansvar för sina ord och handlingar?” En ledare som inte gör det är, enligt oss och enligt Mercieca, farlig i alla former av politiska sammanhang.

Trump ses som en god demagog i ögonen av sina anhängare och som en farlig demagog av andra. För demokratin är den form av retorik han representerar farlig enligt Mercieca, eftersom den undergräver de strukturer och regelverk som kännetecknar en demokrati. Att inte ta ansvar för sina handlingar öppnar upp spjällen för korruption och lagbrott. Något som visat sig vara ett återkommande dilemma för Trumps administration, där flera av de mest tongivande strategerna och kampanjansvariga erkänt eller dömts för brott – och Trump själv dömdes så sent som i maj 2024 som skyldig till grovt bokföringsbrott. (Åklagarsidan menade att Trump försökt dölja information som negativt kunde påverka hans presidentkampanj inför valet 2016. Han ska då ha beordrat utbetalningar till personer som hotat med att lämna känslig information om honom – bland annat till porrstjärnan Stormy Daniels. Trump dömdes dock inte för att ha betalat så kallade ”hush money” – utan för att förfalskat bokföringen i syfte att mörka det).

Hur som helst: den amerikanske presidentkandidatens retoriska strategier svarar väl upp mot hur auktoritära världsledare tidigare har urholkat demokratin. Det är en av anledningarna till att hans retorik ses som farlig av många.

Fler lästips för dig:

Hantera härskartekniker – en liten utbildning

Varför köper folk konspirationsteorier?

Lyckas med förändringsledning – 5 heta tips